Istanbul- kajalen och mustaschernas stad.

Förra veckan åkte jag och chefen till Istanbul i en vecka för möten, möten och möten. Vi ska starta ett nytt projekt i satellitstäderna runt om i Turkiet. Vi kommer ge juridisk hjälp för flyktingar och starta ett utbildningsprogram för ungdomar och kvinnor. Jag har aldrig varit i Turkiet förut så det var spännande. Istanbul är massiv, 15 miljoner människor och 5 miljoner bilar samsas på dess historiska gator. Så mycket sight-seeing hann jag tyvärr inte med men en vända inne i Hagia Sophia och en båttur på Bosphorus blev det iaf.

När jag först anlände till Amman tyckte jag att staden var så stor, men efter besök i Damaskus och Istanbul måste jag erkänna att jag bor i en större by, snarare än en stor stad. Jag brukar ha ganska bra lokalsinne men större delen av tiden visste jag inte ens på vilken sida vattnet jag var. Eller i vilken världsdel för den delen… staden ligger ju både i Europa och Asien. Vi hann dessutom med en dags äventyr i Ankara. Vi flög ner för två möten och sen blev det väntan på flygplatsen för att åka samma väg tillbaka senare på kvällen. Jag känner hur mina carbon footprints växer och förföljer mig som en stalker. När vi var i luften på väg tillbaka in i Istanbul där vi skulle byta var det så mycket trafik i luften att vi fick flyga en 20 minuters extra sväng över vad som på natten ser ut som Dödsstjärnan från Star Wars filmerna. Vi flög utmed kusten och staden ville aldrig ta slut… Tyvärr resulterade denna fly-by i att vi kom lika många minuter för sent till in checkningen till Amman och fick stanna ytterligare 24 timmar. Vi fick gratis hotell- vilket jag gärna varit utan då jag har blivit gammal och bekväm och vill gärna ha 1) eget badrum och 2) en heltäckningsmatta man inte är rätt för att gå barfota på. Turkish Airways var även vänliga nog att ge oss en gratis måltid. På Burger King. Generöst. Verkligen. Tack.