Att köra in i Gamla Stan i Damaskus är som att färdas bakåt i tiden. Muren runt staden har 7 portar med namn som Fredens Port och med en sägen om en underjordisk tunnel där biskop rymt efter ett mordförsök. Stadsdelen är indelas i en muslimsk, en kristen och en judisk del. De smala gångarna leder en i kringelkrokar runt och runt tills man inte vet vart man varit eller vart man är på väg. Restaurangerna är som oaser kantade av träd med färgglada blommor och i mitten står en fontän för att leda vattnet in. Runt borden sitter hela familjer eller mindre sällskap och puttrar på sina vattenpipor och avnjuter en te efter måltiden. Jag låter mig själv vara västerländsk och beställer en stek med potatis, då jag har proppat mig själv full på falafel och hommus varje dag under Eid El Fitr- den högtid som avslutar Ramadan. Jag blir så mätt att jag inte kan resa mig upp och då kommer servitören med en stor skål glass. Nej tack, jag har inte beställt glass, säger jag. – Men det är gratis, säger han, ler och ställer skålen framför mig och sticker en sked i den. Ja, okej jag säger väl inte nej till glass. När jag fått i mig glassen kommer servitören fram igen, denna gången med en hel bricka med frukt. De ser otroligt lockande ut men nu är jag så mätt att jag inte kan sitta rakt. Jag tittar lite skeptiskt på honom men han bara skrattar och berättar att frukten ingår också. Så jag får sitta kvar och äta upp den med. Jag vill ju inte verka otacksam.
Det tar bara 3 timmar att köra från Amman till Damaskus. Sen beror det lite på hur det går vid gränsen på hur lång hela resan kommer dröja. Jag hade otur och blev fast i en timme var väg men med glada Ahlan wa sahlan (Välkommen) så gick tiden ganska fort. Jag hoppas att få åka tillbaka snart igen för att undersöka staden mer. Till dess så skickar jag upp lite bilder.
Vilka fina bilder! Det är så kul att läsa!
SvaraRaderaKram!
Lina