As-Salaam-Alaikum

En vecka har gatt redan. Ramadan fortsatter med stangda butiker och inga lunchstallen att besoka men jag har kopt pa mig en hel del snabbnudlar sa jag klara mig. Pa kontoret ar vi fyra personer som inte foljer Ramadan, de tre utlanningarna och Dr Saad som ar orthodox. Jag skams nastan nar jag varmer mina nudlar eller svalkar mig med ett glas iskallt vatten. Det ar fortfarande 40 grader och luften ar torr, solen branner nar jag gar till och fran jobbet.

Utsikt fran citadellet

Jag har upptakt den aggresiva arabiska gastvanligheten. En morgon nar jag skulle ga till jobbet sa kidnappar mannen jag hyr min lagenhet, Abu Ghazzan, mig. Inte pa ett ogonbindel-vis utan for att han skulle kora mig till jobbet. Jag forsokte forklara att jag kunde, att jag ville ga men han tog inte mina ursakter. In i bilen skulle jag. Pa vagen kunde han inte lata bli att visa mig alla sevardigheter, apotek, butiker, post och spritbutiker som finns pa vagen. 45 minuter sen anlander jag till jobbet. Jag klagar inte, han ar otroligt vanlig och kommer med frukt, ol och ibland middag till mig.

Helgen spenderade jag med att bekanta ig lite mer med staden. Det bor runt 2 miljoner manniskor har och det kanns langt till Mondulkiri harifran. Jag tog en taxi till Citadellet som ligger pa den hogsta kullen I stan och ar en gammal ruin, med Herkules temple och delar av Dodahavsrullarna. Amman ar inte en stad man promenerar I, gatorna ringlar sig upp och ner med extrema hojdskillnader och taxin med sin aircon kanns som en nodvandig lyxvara. De tar billigt att aka taxi, for 20 kr tar du dig runt hela stan.

Lite matstallen ar dock oppna, de som riktar sig mer mot vasterlanningar oc jag besokte Books@Cafe som précis som namnet idikerar har bade bocker och mat. Jag tog en lebanesisk ratt som var lite som kottbullar fast I en yoghurt och myntasas. Det har med mynta I maten kommer jag fa vanja mig vid, jag tycker mest att det smakar Mojitos.

Arbetet ar valdigt intressant, vi arbetar bade med att registrera och hitta nyanlanda flyktingar for att de ska fa tillgang till NFI paket (Non food items) som bestar av allt fran filtar till blojor till barnen. Vi sponsrar ocksa sjukvard for flyktingarna, och har utbildning for flyktingbarn som inte gar I skola. Vi har samma project I Syrien, som jag hoppas besoka I September. I Libanon arbetar vi med trafficking, och har ett “safe house” for kvinnor fran asien som kommit hit for att arbeta som husa, men som av olika skal inte blir sa val behandlade. Vi hjalper dem med att komma bort fran familjerna de arbetar I och med juridisk representation. Det kommer ta ett tag att satta sig in I alla de olika komponenterna av projekten men det ser jag bara fram emot.