Ramadam Kareem

Min altan

Jag landade I Amman after soldnedgangen. Jag alskar att anlanda till nya platser nar det hunnit bli morkt. Det ger mig en kansla av mystik, att allt kan handa och jag langtar till att vakna pa morgonen for att motas av ett helt nytt land, en ny kultur, nya dofter. Ett nytt liv.


Pa flygplatsen blir jag mott av ett stort leende och en skylt med mitt namn pa av min chauffor Shadi, han kommer att ta mig till och fran jobbet under den forsta tiden. Kartorna I Amman ar inte helt verklighetstrogna och de flesta skyltarna bara pa arabiska. Arkitekturen ar densamma nastan overall och varje gatuhorn liknar det andra, fyrkantiga vita byggnader pa rad och jag ar glad att kunna sarskilja min egen lilla tradgard. Bostad var redan ordnad till mig och I grinden mottes jag av en overvaldigande blomdoft, jag har en liten tradgard framfor min altan med de mest exotiska blommor, av vilka jag inte kanner till ett enda namn pa. Lagenheten I sig ar stor, luftig och … stor. Jag har plats for besokare. Tva sovrum, tva badrum, ett vardagsrum, en matsal och ett lite mindre kok. I mitt kylskap fanns redan juice, mjolk, kaffe och Shadi, chaufforen stannade pa vagen for att kopa socker till mig for han var sa orolig for mitt morgonkaffe. Jag hade inte hjarta att saga att jag dricker mitt kaffe svart utan socker.

Pa morgonen hamtade Shadi upp mig och fem minuter senare genom en hetsig morgontrafik kom jag sa till min nya arbetsplats. Jag ska arbeta har pa organisationen ICMC som jobbar med stod till irakiska flyktingar. Det handlar om att kartlagga nyanlanda, att se till att de far de fornodenheter de behover I borjan och tillgang till sjukvard. Vi arbetar I Jordanien, Syrien och Libanon och jag hoppas pa ett par resor inom en snar framtid. Jag blev valkomnad med en kopp tukiskt kaffe och fick inom nagra minuter mitt arabiska namn, Hanneh av Ahmad var glade finansmanager. Pa kontoret arbetar ungefar 10 personer varav tva andra ar expats som jag. Min chef, Zeljko ar kroat och Elizabeth ar tysk-amerikanska. Kontoret ligger pa 5e vaningen med en faktastisk utsikt over staden som ligger pa flera olika kullar I nivaer, var stadsdel heter just Jabal, som betyder kulle. En myrstack av vita byggnader breder ut sig framfor en och mellan dem, ett och annat trad.

Idag borjar Ramadan, Wafa som ar var receptionist berattade att det inte var sakert précis nar Ramadan borjade utan det beror pa hur manen ser ut och nar den sen star ratt gors ett offentligt uttalande. Under Ramadans manad ska man inte ata, dricka eller ens roka fran soluppgang till solnedgang. Idag ar det 40 grader ute och var aircon har inte levererats an. Jag ar tacksam att jag inte behover folja dessa regler I denna hetta, jag sitter iaf stilla framfor min valdigt hogljudda flakt och flamtar.

Ramadan kareem!