Det gick faktiskt helt ok. Ja 1 timme och 20 minuter senare gick jag iaf i mål. Ja, jag GICK imål. Men jag hade bara stannat för att gå på de ställen där sanden blev för djup och jobbig. Resten sprang jag. Jag har lärt mig två saker om mig själv denna helg. 1) jag kan spinga en mil:) woooohooooo och 2) jag kommer ALDRIG springa ett marathon. Så det så.
Sen insåg jag även att löpning ger en väldigt intressanta tankar och ideer. Jag för min del insåg att om jag någonsin blir en valvulv skulle just denna plats vara som ett smörgåsbord En tom stor mörk öken, under fullmåne, en massa löpare som redan är trötta i benen och inte orkar springa ifrån mig. Mwa hahahahah.
Åhh Johanna! va stolt jag blir över dig, och fasen va coolt att springa i Öknen på natten. 1:20 är inte en dålig tid, när du springer i sand. Bra jobbat! :)
SvaraRaderavisst är det ändå häftigt när ens tankar börjar gå igång och man kommer på sånna där saker, så att man nästan börjar skratta för sig själv. När jag springer lopp inne i stan och man springer med en massa andra löpare mellan husen och hör hur skostegen dunkar rytmiskt, brukar jag alltid känna mig som en spermie som är på väg åt samma håll som alla andra samtidigt som man hör de dova hjärtslagen.
Ha det så fint johanna, forstätt med löpningen. kanske blir det ett marathon i framtiden, man ska aldrig säga aldrig! ;)
Ska springa milen i Aqaba i December ifall ni är sugna:)
SvaraRadera